”Jag skulle vilja börja med att be om ursäkt”, skriver konstnären Emma Philipson. Men det finns ingen anledning. Vad som följer är en träffsäker inblick i skapandets och vardagens våndor. Det är anspråkslöst, drastiskt och oemotståndligt. För hur gör man när idéerna sinar och inget blir gjort? Surfar på internet och går med i klubben för dåligt självförtroende? Been there, done that.

”Do a bad job and make it worse” heter hennes bok som släpps i dagarna. Titeln lyser i guld mot det turkosa omslaget. Ska det deppas kan det lika gärna ske i regnbågens färger. Med pensel och penna gör hon upp med kreativitetens myter och självhjälpens klyschor i spontana akvareller och på nerkrafsade post it-lappar. Ledan, självdistansen och humorn växer sida för sida. Alla dessa klämkäcka uppmaningar att fånga nuet, tänka utanför boxen och vackert äta citronerna som livet serverar. För ingen gillar sura jävlar. Det fina med Philipson är att hon i all den bitska ironin sänker garden och blottar sårbarheten. Samtidigt förvandlar hon tvivlet till en dygd. Ur alla frustrerade anteckningar och allt pausklotter kommer denna konst i bokform. Det är inte illa jobbat.