







Vi gjorde vår utställning i alla fall, Richard och jag, även om vi egentligen inte visste om den skulle bli av. Det tog en vecka att hänga. Vi gjorde så här; Richard tog med sig saker, jag tog med mig saker och så såg vi vad vi kunde göra av det och så gjorde vi det. Det gick relativt smärtfritt. Vi har gjort mycket ihop, men också var för sig och det blev en mix. Den stora ursäkten är en titel som håller vad den lovar, eller åtminstone försöker den det.